Our Blog

Voyager 1, rymdfarkosten som skickades upp till rymden år 1977, har nu rest så långt att den har nått det interstellära mediet. Detta bekräftade NASA för 2 dagar sedan efter att ha samlat data från Voyager 1.

Först av allt, vad är det interstellära mediet? Kortfattat kan man säga att det är området som är mellan två stjärnor (eller flera) som är grannar till varandra. Här hittar man stoft, gas, kosmisk strålning och magnetfält som finns i rymden mellan grannstjärnorna. Även om man kan tro att rymden är helt tomt så är den inte det riktigt. Det finns alltid partiklar som är närvarande, även om det inte är många.

Förra året skrev jag om att Voyager 1 hade nått heliosfären, det vill säga en ”gräns” där solvindar från solen når och samspelar med det interstellära mediet.  Man kan jämföra detta med en bubbla som omgiver solsystemet. Nu har den rest ännu längre och blir nu den första farkosten som har rest längst, skapad av människan.

NASA kom fram till detta efter att ha undersökt partiklarna som träffade Voyager 1 efter två stora solstormar (Coronal Mass Ejection eller CME). Chockvågen från båda fick partiklarna kring rymdsonden att vibrera. Man analyserade senare detta och räknade ut densiteten av området som den befinner sig i. Eftersom att plasma med en högre densitet vibrerar snabbare jämfört med plasma som inte är det så kom man fram till att Voyager är i just det interstellära mediet. Densiteten här är mycket högre än vad den är i heliosfären vilket bara kan betyda att den har nått en region som är utanför.

Chockvågen som träffade rymdsonden förra året kom från en eruption på solen i mars år 2012 och chockvågen från den nådde Voyager 1 i april förra året. I slutet av samma år kände rymdsonden av en till, mycket svagare chock från en solstorm år 2012.
Man kombinerade data från båda solstormarna och räknade ut att den trädde in i det interstellära mediet i augusti 2012.
En till chock har träffat Voyager 1och nu är man säker på att den är i det interstellära mediet. Vem vet hur länge den kommer att fortsätta och när vi inte får höra något från den igen. En dag når den kanske Oorts moln. Även om man inte är 100% säker på avståndet mellan Oorts moln och jorden, så har man räknat ut att den kommer att nå det om ca 14 000 till 28 000 år! Fast då kommer den inte att skicka signaler till oss. OM den av någon anledning fortfarande kan göra det, så lär det ta fleeeeera år tills vi tar emot signalen. Däremot vet man aldrig vad vi är kapabla till om 14 000 år. Kanske finns det inga människor kvar här, eller så kan vi resa mellan olika stjärnor och har lämnat solsystemet. Ett tredje scenario kan vara att människan har dött ut innan vi har nått stadiet där rymdresor mellan stjärnor är möjliga. Det går inte att fastslå något än, bara vi människor kan begränsa oss själva.

Lite kuriosa (från Populär Astronomi):
Voyager 1 OCH 2 har en liten guldskiva ombord, en väldigt speciell skiva. Guldskivan innehåller 115 bilder och en mängd olika ljud samt andra skrivna hälsningar. Bland dessa återfinns naturljud, 90 minuter musik från olika tider och kulturer, samt hälsningar på 55 olika språk. Tanken är att innehållet ska berätta om vår värld för eventuella utomjordingar som hittar skivan.
Varje skiva ligger skyddad i ett aluminiumfodral tillsammans med en så kallad ”pickup” och en nål, ungefär som på en gammal grammofonskiva. På skivfodralet finns inristade instruktioner som visar hur skivan ska spelas upp. Här finns också information om hur bilderna ska hanteras, en pulsarkarta som visar vårt solsystems läge och en bild av en väteatom. För att upphittaren ska kunna avgöra hur länge farkosten varit på resa (genom att räkna ut halveringstiden) finns också lite radioaktivt uran-238 på framsidan av skivfodralet.

b2ap3_thumbnail_HighFlight-Voyager3.jpg

Comments ( 0 )

    Leave A Comment

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    Translate »