Our Blog

Hej alla läsare!

Ni som har följt mig vet att jag var på the Internation Summer Space School i Samara, Ryssland. Jag lämnade Ryssland i lördags och tänker berätta hur mina två veckor där var.  Kanske vill ni söka dit nästa år efter att ha läst inlägget.
Först av allt kan jag börja med att säga att mina dagar på sommarskolan var lärorika. Varje dag, klockan 9, började föreläsningarna och varje dag handlade det om något nytt (eller fortsättning på ett område).  Vi fick lyssna på föreläsare som var experter inom olika områden, bland annat telekommunikation, 3D modellering av satellitdelar, fotografering från satelliter etc. Vissa föreläsare kunde bara ryska, så det fanns en tolk på plats som tolkade hans föreläsning. Det underlättade en hel del eftersom att jag varken kan läsa eller tala ryska.

Förutom föreläsningarna så fick vi även labba ett par gånger. Jag minns speciellt hur vi fick använda ett program som tog emot signaler från ett tiotal satelliter med hjälp av en antenn som sitter på universitetens tak. Det är en av sakerna som jag älskar med universitetet, de har till och med en antenn som ”visar” satelliter i realtid. Hur häftigt är inte det?

Vi var omkring 30 studenter mer eller mindre, fyra av oss var från Sverige (Luleå Tekniska Universitet). Studenterna kom från olika delar av världen; Tyskland, Kazakstan, Vitryssland, Peru, Italien, Frankrike och England. Vi lärde känna varandra och umgicks efter föreläsningarna. Men vi fick samtidigt samarbeta under vissa labbar och pröva på hur det är att arbeta med någon från ett annat land. En viktig sak i rymdbranschen är att kunna samarbeta med människor från olika länder.  Då får man pröva på sina kunskaper inom astronomi och rymdteknik på engelska vilket kan vara svårt ibland. Samtidigt lär man sig hur folk arbetar i sina länder, för arbetsetiken skiljer si från land till land.

Samara State Aerospace University, SSAU, är enligt mig ett bra universitet med mycket rymd. Utanför universitetet kan man hitta en modell (inte skalenhetlig) av en raket och två höga väggar täckta av mosaik som föreställer en raket och Yuri Gagarin, Rysslands första kosmonaut.
Jag jämförde universitetet med LTU då och då. Bland annat tror jag att studenterna har fler möjligheter att kunna starta små projekt jämfört med Sverige. I Sverige får studenter, om de har tur, arbeta med ett raket- eller ballongprojekt (REXUS/BEXUS). Det är faktiskt något som jag gör tillsammans med ett team av studenter. Besök bexuscougar.com ifall ni är intresserade. REXUS och BEXUS projekt finansieras av bland annat ESA, LKAB och Rymdstyrelsen, så det gäller att ha en riktigt bra idé för att få chansen att skicka upp sitt projekt. Eftersom att Ryssland har ett eget rymdprogram så tror jag att studenterna har en större chans att bli valda jämfört med REXUS och BEXUS där studenter i hela Europa får ”tävla” om en plats på raketen eller ballongen. De som studerar vid SSAU skickar bland annat Cube SAT satelliter, något som vi i Sverige inte får göra.

I sin helhet har universitetet mycket att erbjuda. En grej som stack ut var att de som studerar flygteknik får arbeta med gamla motorer från tidigare flygplan. Jag vet inte hur många turbiner det fanns på plats, men tänker er att ha en föreläsning eller lektion i en stor sal med tjugotals motorer som omgiver dig. Det borde nog vara varje flygingenjörs dröm kan jag tänka mig.

Och sist, hur var staden Samara? Själv tyckte jag, som har bott i Turkiet och besökt landet ett x antal gånger, att Samara påminde om städer i Turkiet. Samara är en industristad, där bland annat delar till Soyuz raketer tillverkas vilket är häftigt. Själv var jag inte så förtjust i staden, men många studenter gillade staden. Jag fick inte en ”hemma känsla” när jag var det av någon anledning.
Ett plus är att det finns så mycket rymd i staden, som jag nämnde tidigare så tillverkas delar till Soyuzraketer. Samara har bland annat en stor Soyuzraket utanför ett museum som jag besökte. Det kändes verkligen konstigt att stå vid den enorma, 51 m höga raketen. Jag kan inte förstå att människan har skapat detta stora och komplicerade fordon. Det var då jag förstod att astronomi verkligen är ett ämne som verkligen sitter varmt om hjärta. Den fick mig att känna mig liten, men samtidigt bekräftade den att vi rymdingenjörer och astronomer verkligen arbetar med komplicerade och exotiska saker. Det har jag alltid vetat så klart, men av någon anledning bekräftades det igen.

Nu är jag hemma i Kiruna igen och ska fortsätta mitt sista år. Nästa månad ska vårt BEXUS projekt dra igång och det ska bli kul att få se ballongen lyfta upp med vårt experiment ombord. Det här är något helt nytt för mig och jag ser verkligen fram emot det!

Har ni några frågor gällande the International Summer Space School så ska ni inte tveka att kontakta mig.

 

b2ap3_thumbnail_20140902_121141_Anne-1.jpg

Comments ( 0 )

    Leave A Comment

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    Translate »