Our Blog

Hej kära läsare,
Nu är jag hemma från Thailand igen och kan äntligen börja uppdatera denna blogg. Låt oss börja med ett intressant ämne, nämligen liv i rymden.

Ni kanske minns solsystemet Trappist-1 (detta är egentligen solens ”namn” men systemet kallas också för detta) som inkluderar sju intressanta stenplaneter. Jag skrev ett inlägg om det tidigare och ni kan läsa inlägget här.
Bland alla dessa planeter har sex stycken fångat forskarnas intresse, bland annat för deras avstånd från deras stjärna. Dessa planeter befinner sig i den beboeliga zonen (eller väldigt nära denna zon), vilket är avståndet som en (eller flera) planet har från sin sol. Detta avstånd tillåter planeten att ha flytande vatten och en gästvänlig miljö som kan tillåta liv att utvecklas där. Liv är såklart allt från småorganismer och intelligent liv.

Enligt NASA och deras forskares observationer och studier kom man fram till att flera av planeterna i Trappist-1-systemet troligen är stenplaneter som jorden, med möjlighet att innehålla vatten. Därför undersökte forskarlaget planeternas densitet eftersom att densiteten kan avslöja hur mycket vatten en stenplanet innehåller.
Vissa planeter, med undantag av planet c, har en låg densitet och forskarna tror därför att planeterna har en ”avsevärt mängd vatten”.
Man har nu riktat blickarna mot två av detta solsystemets planeter, Trappist-1d och -e, som har bäst livsvillkor. Detta eftersom att planeternas bana kring stjärnan ger dem en yttemperatur som är perfekt. Men hur vet man det egentligen? Jo, allt beror på planetens bana.
Ett sätt, som alltid har hjälpt forskarna att förstå förhållandena på en planet (speciellt temperaturen på dess yta), är att titta på just planetens bana och använda matematiska modeller för att komma fram till en någorlunda rätt siffra gällande temperaturen där. Man har beräknat att att dessa två planeter har ovala banor och detta påverkar planeten avsevärt. En oval bana betyder att planeten ibland är nära sin stjärna och ibland långt ifrån den. Stjärnans starka gravitation, vilket är starkt om man jämför det med planetens gravitationskraft, drar ut och pressar ihop planeten under banans gång.
Det här sker även i vårt solsystem, t.ex. när Saturnus påverkar Enceladus. Det är just friktionen, som skapas då Saturnus gravitation påverkar Enceladus, som leder till att flytande vatten existerar där (även om månen är långt ifrån vår sol).
Så, precis som Enceladus, värms planeternas kärna upp och denna värme leds upp till planeternas yta. Och det är just därför både Trappist-1d och -e är så intressanta.
Friktionen som planet Trappist-b och -c skapar så stor värme att vatten inte bör kunna existera där. Men planet 1d och e påverkas inte av en lika stark kraft. Forskarna säger att yttemperaturen på planet d är 15 grader Celsius, vilket är samma temperatur som jordens, medan temperaturen på planet e är som på Antarktis. Och vi vet ju att det finns livsformer, bland annat Björndjuret, som kan klara sig i extrema förhållanden. Kanske finns det något liknande på någon, eller båda, av dessa planeter.
Nu återstår det för forskarna att fortsätta med studierna och lära sig mer om planeterna. Vi vet inte vad som väntar oss i framtiden, kanske blir det möjligt att skicka något till det här solsystemet (speciellt eftersom att det ligger ca 40 ljusår ifrån oss).
                                       En illustration av solsystemet 

Comments ( 1 )

  • Jan-Erik says:

    Det där systemet påminner mer och mer om Jupiter och dess 4 största månar i en något större skala. Hoppas någon av planeterna ligger lite mitt emellan Io och Europa, lite mellanting mellan supervulkanisk och istäkt.

Leave A Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Translate »