Our Blog

Hej på er!

Nu har rymdsonden Cassini passerat en av Saturnus månar, rättare sagt Hyperion. Detta ägde rum den 31 maj, alltså för 4 dagar sedan. Bilden nedan är en av flera.
hyperion

Visst är den vacker? Bilden har inte bearbetats än och en bearbetad bild lär vi se nästa år. Men den här är det ju inget fel på.
Hyperion, som upptäcktes år 1848, är en lite måne med en diameter som ligger kring 286 km. Något som får den att sticka ut är den porösa ytan. Och porös är den faktiskt, med en densitet på 0.544 gram/cm^3, jämfört med vatten som har 1 g/cm^3. Att den har en svamplik utseende beror på att stenarna som slår ner på dess yta tenderar att skapa små hål (pga. den låga densiteten) istället för kratrar som vi är vana att se.

Nu när vi är inne på ämnet bilder så kan vi ta en titt på en som Dawn (satelliten som ska fota protoplaneter i asteroidbältet) tog häromdagen. Den här bilden föreställer den lilla dvärgplaneten Ceres yta. En pixel motsvarar 480 km. Bilden togs den 23 maj från en altitud på 5100 km.
ceresclose
NASA har lagt upp mycket om Ceres och är ni intresserade så ska ni besöka
http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/main/index.html

Sist men inte minst, vår egna måne Luna. Hur föddes den egentligen, ja hur föds månar egentligen? Här har ni en gammal video som förklarar allt. Sammanfattningsvis brukar en måne skapas när en stor himlakropp kolliderar med en nyfödd planet. Kollisionen slungar ut mjuk materia från planetens yta, som i sin tur formas till en sfär med tiden. Ibland kan även rester från nyfödda planeter klumpas ihop och bilda små dvärgplaneter eller små månar.

Comments ( 0 )

    Leave A Comment

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    Translate »