Our Blog

Hej,

Jag tittade på filmen Dolda tillgångar förra veckan och nu när bloggen funkar åter igen så tänkte jag att det vore bra att skriva lite om den så att ni som alltid har velat titta på den gör det nu. Och gällande uppdateringarna så är jag fortfarande sämst på det. Men det händer lite grejer och går det som planerat så ska ni veta exakt vad som händer.

Filmen Dolda tillgångar är baserad på en sann historia där man får en inblick i hur det var att arbeta för NASA som en afroamerikansk kvinna i en segregerad Virginia under rymdkapplöpningen mellan Sovjetunionen och USA.

Vi får följa Katherine G. Johnson (Taraji P. Henson), Dorothy Vaughan (Octavia Spencer) och Mary Jackson (Janelle Monáe), tre kvinnor som är anställda som ”computers”, en beteckning som används på de vars syfte är att bland annat göra banberäkningar till planerade raketuppskjutningar. Alla tre valde sedan olika vägar inom rymdteknik; Katherine blev beräknare, Jackson valde att arbeta som programmerade, och Vaughan hade en ingenjörs öga.

När det var känt att Sovjetunionen hade lyckats med Sputnik, och därefter planerade på att skicka upp en människa i rymden, var det mycket press på NASAs anställda. Chefen för Space Task Group*, Al Harrison (Kevin Costner), sökte efter en ny ”computer” och introducerades då till Katherine. Men det första intrycket kanske inte var det bästa när han misstog henne för en vaktmästare som skulle tömma salens papperskorgar.

Katherine Johnson, en begåvad kvinna med ett sinne för siffror, fick en chans att visa vad hon går för, någon som enligt Harrisons assistent Ruth få klarar av. Hans tuffa attityd och förmåga att belasta sina anställa charmar inte alla, de flesta har enligt henne lämnat jobbet och gått vidare.

Som en kvinna och afroamerikan var det extra tufft för henne att få sin röst hörd bland sina manliga, vita kollegor. Rummet blev tyst varje gång hon gick in och stämningen blev allmänt spänt, men det hindrade inte henne att fortsätta. Ståendes på en hög stege med en vit krita i handen framför en enorm svart tavla, precis som när hon var liten, får Katherines hastiga beräkningar hennes manliga kollegor att tappa hakan. En specifik person, som enligt mig förmodligen inte uppskattade att en kvinna gör ”en mans jobb”, var medarbetaren Paul Stafford (Jim Parsons). Stafford kritiserade henne jämt när hon läste igenom hans dokument, rättade hans misstag (vilket var en av hennes sysslor) och sedan skrev sitt namn vid hans på framsidan.

Läget var som nämnt hektiskt, rymdkapplöpningen fortsatte och man insåg att Sovjetunionen alltid låg steget före, något som resulterade till ännu hårdare arbete och obligatorisk övertid. Harrison påstod att de försöker att lösa problem med ekvationer som inte existerar. Katherine lyckades motbevisa hans påstående när hon upptäckte att man kunde använda Eulers metod under beräkningarna, något som självklart stämmer. Detta gjorde succé och helt plötsligt såg allt mycket ljusare ut. Dock lyckades Sovjetunionen placera Jurij Gagarin i en omloppsbana runt jorden först år 1961 och kapplöpningen mellan amerikanarna och de var över, NASA hade precis förlorat.

En viktig händelse i filmen som gav avtryck och som fick många i biosalongen att le var när Harrison en dag undrade varför Katherine ständigt tog pauser och var borta upp till 40 minuter om dagen under ordinarie arbetstid. Det var då hon bröt ihop och skrek att den närmaste toaletten, reserverad för enbart ”färgade”, låg drygt 800 meter bort från deras byggnad. Med ilska i rösten förklarade hon att hon gick fram och tillbaks till toaletten, med sina pärmar i armarna, och gjorde beräkningar under dessa besök. Även när det regnade var det inte ett undantag, det var bara att springa med klänningen genomvåt.

Förutom springandet fick hon även en egen kaffekanna med etiketten ”färgade” på, något som enligt henne var en kanna som ingen i salen vågade röra vid. Det var droppen!
När detta väl kom ut insåg Harrison att NASA inte har råd med segregering bland sina anställda. Det var en viktig tid och presidenten J.F. Kennedy uppmanade NASA att arbeta hårt, landet skulle vinna!
Nästa dag fick vi se honom stå utanför damernas toalett och slå ner skylten ”färgade” med en stång.

”Here at NASA we all pee the same color!” sa han och gick iväg, en handling som fick andra att inse hur viktigt det är att inte ha någon form av rasdiskriminering på arbetsplatsen. Dock kan man undra varför det krävdes ett geni som Katherine för att få honom att inse hur fel situationen och arbetsetiken var på deras arbetsplats. Kvinnor kan lika mycket som män och etnicitet ska inte spela någon roll. Man kan nästan kalla honom för hjälte efter hans agerande, men det är nog Katherine som borde ta äran. En stor grupp av andra kvinnor, som också låg i samma sits, bevittnade händelsen och kunde nu bedömas efter sina bedrifter istället.

Katherines ambition och passion märktes hos arbetskamraterna, men det tråkiga hände då Harrisson beslöt sig för att omplacera henne. IBM hade precis lanserat datorer som kunde göra beräkningar, tusentals per sekund, och hon behövdes inte längre. Oro spred sig bland alla ”computers” som sakta insåg att datorer en dag kommer att ta över deras arbete.

Som en avskedspresent fick hon ett pärlhalsband, ett smycke som finns bland NASAs klädpolicy och som hon inte hade råd med.

IBM datorerna som hade levererats fick inte plats i rummet som var avsett för dem, så de som fick till uppgift att sköta dessa fick även slå ner en vägg. Någon hade tydligen inte tagit mått på rummet, vilket irriterade alla ansvariga. Men detaljer som denna är guldkorn enligt mig eftersom att man inser att den mänskliga faktorn existerar överallt, även där.

När teamet inte lyckades starta datorn och få den att spotta ut nummer ser vi Mary Dorothy Vaughn kommer, en kvinna som fick lära sig mekanik av sin pappa och som kämpade om platsen som förman. Det krävdes bara en bok om Fortran programmering, från ett bibliotek som inte var villig att låna ut den till en ”färgad” person, och manualläsning. Hon lärde sig kvickt hur datorn och programmering fungerar, kunskaper som hon sedan förde vidare till andra kvinnliga medarbetare. När NASA var desperata och ville få dem att fungera lyckades hon med det omöjliga, och blev sedan den första svarta kvinnliga ingenjören på NASA att sköta dem.

Även om Sovjetunionen hade vunnit kapplöpningen fortsatte man med planen, vilket var att skicka upp en amerikansk astronaut. Då kom ännu ett problem, datorerna. Dagen innan uppskjutningen upptäckte Stafford och Harrison att deras beräkningar inte stämde överens med datorernas. När astronauten Alan Shephard (den första Amerikanska astronauten) fick reda på det sa han att han bara åker upp om Katherine presenterar siffrorna.

En person ur teamet sprang raskt dessa välkända 800 meter till Katherine och bad henne att beräkna de så kallade ”Go/No-Go”** koordinaterna för Harrison, vilket hon gjorde hastigt med huvudräkning hur stressig situationen än var. Det var imponerande att hon lyckades ge beräkningar med fyra decimaltecken. Tillsammans sprang de till NASAs ”Mission Control Center”, där de bekräftade hennes siffror som försäkrade Shephard om en säker resa fram och tillbaks hem.

Även om uppskjutningen såg ut att gå bra hände något när det var dags för återinträde. Kapseln, som Shephard satt i, hade bitar som började lossna och det såg ut att sluta i katastrof. När radioförbindelsen mellan markstationen och kapseln avbröts misstänkte man det värsta, men kommunikationen återupptogs och Shephard landade säkert. Det här var en stor bedrift och nästa mål var månen.

Man kan nog sammanfatta med att säga att ”Dolda tillgångar” är en film som är värd att se.
Det är en inspirerande film som illustrerar hur hårt kvinnor fick arbeta för att synas, speciellt i ett mestadels mansdominerad yrke. 60-tals känslan, i form av musik, klädstil, och NASAs retro inredning gav filmen en extra touch. Det var väldigt märkbart att alla gick därifrån glada och lite mer motiverade. Jag kände precis likadant, det vill säga lite mer motiverad, men för det mesta väldigt imponerad över vad kvinna åstadkom.

Noter:
*en grupp av talangfulla matematiker som analyserade data
** Ett ”test” då både Go och No-go kriterierna stämmer överens med varandra.

Comments ( 3 )

  • Thomas Karlsson says:

    Trevlig recension, såg filmen själv för några veckor sedan och gillade den. Men det var väl John Glenn och inte Alan Shepard som var astronauten i filmen?

  • Thomas Karlsson says:

    Se https://en.wikipedia.org/wiki/Katherine_Johnson

    Katherine Johnson verkar ha varit inblandad både i beräkningarna av Shepard och Glenns rymdfärder, Men det ska ha varit Glenn som begärde att få banberäkningarna kontrollerade av Johnson personligen och var den förste amerikan som kretsade runt jorden som det visades i filmen. Shepard var förste amerikan i rymden, men gjorde ”bara” ett skutt upp och ner.

Leave A Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Translate »